Lördag kväll

Äntligen börjar det återgå till det normala. Det har varit lite mer än en vecka där det har pendlat mellan hopp och förtvivlan. Med en hustru som har haft lunginflammation, och en son som har legat på IVA, nedsövd och totalt utslagen i en hel vecka på grund av en svår lunginflammation, så man har inte varit så där på alerten precis. Sonen har repat sig förvånansvärt bra, så i dag har han fått komma från IVA till infektionsavdelningen, för vidare behandling. Prognosen ser positiv ut så man kan bara hoppas på det bästa. Mitt uppe i allt elände går samtidigt mina tankar till Gittan, SM7SPT som mister sin livskamrat Charlie/ SM7PTZ, min och vår radiokompis, det känns tungt. Det känns ibland som att livet inte alltid är så där rättvist, men vad kan man göra åt det mer än att försöka ta vara på det på bästa sätt och ställa upp och hjälpa varandra så gott man kan. En sak har jag i alla fall konstaterat efter att ha tillbringat en hel del av 2008 på Karlskrona lasarett dels med svärmor och nu med sonen, så finns det änglar i verkliga livet så finns dom på Karlskrona lasarett, och IVA- personalen i synnerhet dom är outstanding,där kan man prata om proffs. Av naturliga själ så har det inte blivit så mycket radio tyvärr, det har varit annat som har varit högre prioriterat men som sagt nu kanske det kan börja återgå till det normala igen.Så jag gör som jag brukar, Håll Ut Så Hörs Vi, jag själv försöker.